Knivmordet i Hökerum

På morgonen den 24 oktober 1830 vaknar bygden i Ving och Rångedala upp till den stora nyheten om ett illdåd har begåtts på Hökerums gård, eller slott som det också kallades. Där residerade militärsläkten Oxehufvud, och det var överjägmästaren Tönne Oxehufvud som blev offret. Händelserna den här oktobernatten är grundligt refererade i åtskilliga tidningsartiklar och i boken ”Södra Ving, en sockenbeskrivning”. Så här följer en mycket kortfattad resumé:

Tönne Oxehufvud var en 60-årig ogift enstöring som ansågs originell av ortsbefolkningen. En berättelse om honom handlar om en sockenstämma i kyrkan då han satte sig på altaret. Prästen gick då fram till Oxehufvud och lade handen på axeln och påminde: ”Ned min herre, den tid är förbi då man offrade
oxar på Herrens altare”.

Sven Svensson hade hört talas om Oxehufvuds egenhet att gå omkring med stora penningsummor och hade under flera veckor strukit omkring i bygden och planerat ett tillslag. För att avleda uppmärksamheten från Hökerum tände Sven på Säby gård på andra sidan Mogden. Men elden tog sig inte genast och inbrottet uppsköts ett par dagar medan Sven vandrade runt i stugorna och även hann med en sväng in till Ulricehamn.

Den 23 oktober på kvällen kommer han in i stugan på torpet Svedjan under Tissås, själ en kniv när han går därifrån och lägger sig att sova en stund i en lada vid Hökerum. När det är tyst och lugnt på gården kliver Sven in genom den olåsta dörren till huvudbyggnaden på Hökerum och råkar i mörkret välta en
säng som står i förstugan. Oxehufvud vaknar, rusar ut i förstugan och möts av ett knivhugg i magen. En våldsam brottningsmatch mellan två storväxta karlar följer och när matchen är över ligger Oxhufvud badande i sitt blod efter 17 knivstygn.

Folket på gården vaknar av ropen och oväsendet och rusar till men vågar inte ta sig in i huset, de tror att ett helt rövargäng befinner sig därinne. Större delen av Vings by kommer på fötter och man ställer ut vakter vid broarna över kanalerna runt huvudbyggnaden. Under tiden samlar Sven ihop värdesaker i ett lakan, hoppar ut genom ett fönster och lyckas smyga sig ned till sjön. Folket i trädgården hör plasket av årorna när Sven ror bort över sjön.

Sedan vandrar han genom natten mot Rångedala och gömmer bytet i skogen vid Skabo i Varnum. Tre plånböcker ingick i rovet men var tomma på sedlar, talet i bygden om Oxehufvuds välfyllda penningpungar var helt felaktigt.

Under tiden går bud till vice länsman Ekblom, som bor i Falskog. Han ger sig ut på vägarna mot Hökerum tillsammans med kronorättaren Lars Andersson i Gravryd och det var de båda som mötte Sven Svensson och anhöll honom. Det var inte länsman Ehrenkvist och medhjälpare till honom som tog fast Sven, vilket påstås i alla andra uppteckningar. Ehrenkvist genomförde inte ens utredningen om mordet i Hökerum.

Källa; Tore Österhag
Hemsida; www.osterhag.se

Källor

Inga källor har angivits för denna artikel.