När du svänger av från väg 156 från Rydal och in på vägen mot Hyssna så har du på vänster sida, just innan den vackra stenbron, Segloras mest betydande säteri[1] – Segloraberg. Idag ser den forna så stolta Karolinergården[2] inte mycket ut för världen. Kvar finns två flygelbyggnader i ganska bedrövligt skick. Huvudbyggnaden flyttades redan 1901 till Rydal för att härbärgera arbetarna på fabriken.

Men Segloraberg har stolta anor och där har under århundradena många betydelsefulla personer bott.

Gården omtalas i jordeböckerna redan under tidig medeltid.  I början av 1300-talet ägdes gården av riksdrotsen[3] Mathias (Matts) Kettilmundsson. 1326 testamenterade han Segloraberg med underliggande gårdar till Skara domkyrka. Gårdarna utgjorde stommen i Seglora rättaredöme under Skara stift. Om Matts Kettilmundsson berättas att det var han som år 1319 lyfte upp de då blott 3-årige Magnus Eriksson på sin arm för att denne skulle väljas till Sveriges konung vid Mora stenar. Matts Kettilmundsson, det tidiga 1300-talets väldigaste krigare, var en centralfigur i striderna mellan kung Birger och hans bröder (se Håtunaleken, Nyköpingsgästabud osv) Han slutade sitt liv som hövitsman över Finland  år 1326.

I en förteckning från 1397 omtalas att Segloraberg hade kvarn och ålfiske. Under gården lydde 24 torp. 

Som ett led i Gustav Vasas ingrepp mot kyrkan lades 1540 gårdarna i Seglora under kronan och Lasse Pedersson tillsattes som fogde. Rättaren[4] Sven Pettersson innehade huvudgården i Segloraberg. 

Gustav Vasa förlänade 1545 Segloraberg med alla sina gårdar till sin svåger Gustav Olofsson Stenbock och gården förblev som  en del av det Stenbockska grevskapet i släktens ägo tills den indrogs till kronan 1683. I reduktionsjordeboken 1687 kan man läsa att 1:e assessorn och sedermera landshövdingen Polycarpus Cronhielm (adlad 1675, friherre 1691) fått tillstånd att byta till sig Segloraberg ”och derpå niuta Säterij frihet”.  Efter hans död 1698 i Västerås, där han var landshövding, drevs gården vidare av änkan Hebbla Standorph. Under Polycarpus och Hebblas tid utökades domänerna genom övertagandet av flera gårdar.

Sonen greve Gustav Cronhielm af Flosta övertog gården efter modern och drev den fram till sin död 1737. Sedan gick den vidare till kapten Jacob Cronhielm. 

Både fadern Polycarpus och sonen Gustav var framgångsrika män vid det svenska hovet.

Polycarpus föddes 1629 i Tyskland som son till landsdomaren i Meissen Kristoffer Crumbugel.  Efter faderns död kom han med modern till Sverige där hon gifte sig med köksmästaren vid drottning Kristinas hov Wolff. Polycarpus fördelaktiga utseende och intelligens skaffade honom en framskjuten ställning vid hovet, där han blev kammartjänare hos drottningen. Sedan följde adelskap och posten som landshövding.

Sonen Gustav gick i faderns fotspår. Han var under några år informator och lärare för kronprins Karl (Karl XII) men är mest känd som kanslipresident  och som en av de viktigaste männen bakom 1734-års lag. 

1760-års jordebok berättar att säteriet innehades av major Carl Kristoffer Grubbe, vars son Samuel som föddes på gården 1786 blev 1813 professer i logik och metafysik vi Uppsala universitet. Då major Grubbe dog köptes gården av major Erik Edenhjelm sedermera chef för Älvsborgs regemente. Hans son Erik Magnus dog ogift på Segloraberg 1828 varpå gården såldes.  1857 köpte det nybildade Rydahls Manufaktur AB av major C. Von Ufall Segloraberg med tillhörande gårdar för 130.000 riksdaler.  Detta för att kunna kontrollera Viskans stränder ovanför dammbyggnaden i Rydal.

Inägorna till säteriet såldes 1914 för 35.000 kr till Carl Lindell tidigare arrendator till prästgårdens jordbruk. Segloraberg har sedan dess haft ett stort antal ägare.

Den forna glansen är idag helt borta. Kvar finns som sagt flyglarna, ett lusthus och ekonomibyggnaderna.

Källor

Bo Scharping