En kvarn med gamla anor

Vattendrivna kvarnar uppfanns i medelhavsområdet vid tiden för Kristi födelse. Kvarnarna spreds och kom till Sverige i slutet av 1100-talet. Hjul och skvaltkvarnar (fotkvarnar) kom ungefär samtidigt, men skvaltkvarnen blev bondens speciella kvarn, mest till husbehov. De drevs oftast höst och vår. De vertikala vattenhjulen utvecklades inom industrin på 1400 och 1500-talet. T.ex. sågverk och smedjor.

År 1725 omnämns Melltorps qvarn i skrift "på Jordrannsakningen anno 1725". I Högens och Melltorps ström fanns då fem kvarnar. Enligt kungliga kollegiets utslag 17:e november 1856:

"Räntan fastställs ån vid hemmanän Högen, Mälltorp, Smedgården, Reortsgården anlagd tullmjölkvarn, med ett par stenar, för grofmäld till samfäldighetsmark, en tredjedels råg och en tredjedels korn att från och med 1835 till Kungliga Majestäts och Kronan utgöras".

Tull innebar att kvarnägaren malde åt andra och tog betalt i natura. En vanlig tull var två kappar på tunnan, och eftersom det gick 32 kappar på en tunna, tog han ut en sextondel av mälden i tull eller drygt sex procent. Vid Surtan fanns det inte mindre än 45 kvarnar mellan 1600- och 1700-talet. År 1725 hade det minskat till ungefär 5 stycken.

Melltorp och Högens Kvarn (numera Melltorps kvarn) uppfördes på 1850-talet av kringboende bönder, som ägde den gemensamt. Samtidigt installerades ett stort vattenhjul. Även sågverket drevs av ett vattenhjul. 1921 byttes vattenhjulen ut mot turbiner. Bönderna kom att äga kvarnen med tillhörande sågverk fram till 1951.
 

Källor