Det gamla brukssamhället Rydboholm

Samhället Rydboholm är ett utmärkt typexempel på genuin svensk bruksmiljö. Patron, fabriken och gud fader kom i nämnd ordning under många decennier att representera hörnstenarna i samhällsbornas existens. Nils Eriksson har gjort en summarisk, men livfull skildring av Rydboholms utveckling från gammaldags bruksort till modernt industrisamhälle. Författaren säger i ett förord till sin minnesskrift att allt som är av äldre datum inte kan dokumenteras, men har hämtats från gångna generationers utsago. Namnen i berättelsen är fingerade men händelserna är representativa för de flesta förfäderna till dagens Rydboholmsbor.

En höstdag i början av 1840-talet vandrade en ung man från södra delen av Marks härad upp mot Borås. Han stannade då och då för att ur sin medhavda matsäck, som han utrustats med av sin mor, äta en bit. Ynglingens namn var Fredrik och han var en av den som tidigt måste lämna hemmet och gå mot okända öden och äventyr. Det hade varit knappt om livets goda i Fredriks hem men han skulle senare erfara att det även ute i världen ofta var brist på det allra nödvändigaste. Den unge mannen tänkte med vemod på sin mor, som stod på trappan och grät, när hon såg sin son försvinna kanske för alltid ur hennes åsyn.

När Fredrik nått fram till det nya samhälle som börjat växa upp kring en nystartad textilindustri, träffade han ”Patron” själv och framförde blygt sitt ärende. Att söka arbete vid den nya fabriken. Patron lyssnade och granskade ynglingen med kritiska blickar. Han ville ha starka karlar i sin tjänst och Fredrik var; nyss fyllda arton år, stor för sin ålder. Fredrik hade fått lära sig arbeta hårt eftersom han var äldst i en syskonskara på sex, tre pojkar och tre flickor. Fadern försörjde sig och familjen genom att bruka ett torp som födde två kor, gris och höns. Dessutom gjorde han ibland dagsverken med en lön av 50 öre om dagen samt maten. Fredrik hade redan arbetat som dräng och s k löskekarl. En dränglön var inte stor, mat och en del kläder samt lite kontanter, olika efter tillgång och sinnelag hos arbetsgivaren. Nu hade ynglingen tänkt sig något helt annat och han var nog lite förhoppningsfull där han stod inför Patrons granskande blickar. Förhoppningarna sveks inte heller för Fredrik fick löfte om att få börja arbeta. Han fick äta sig mätt och blev anvisad ett rum att sova i, klockan sex nästa morgon skulle han infinna sig hos förmannen för att bli tilldelad arbetsuppgifter. Arbetet bestod i att forsla fram sten till en mur runt den damm som byggdes vid fallet för att förse fabriken med kraft.


Vardagen.

Det är liv och rörelse och överallt är Patron med för att se till att allt går raskt undan. Fredrik var van vid grovt och hårt arbete och han klarade sig bra men när kvällarna kom var han ganska trött. Patron hade flera hästar och Fredrik skulle nu bli kusk, han var van vid hästar och hade inget emot att få ett sådant arbete. Det blev också mera ombyte och han fick så småningom resa till Borås, dit fabrikens produkter skulle forslas. Det blev inte långt mellan besöken i staden dit vävnader transporterades och där diverse saker skulle hämtas som fordrades för verksamheten. Ofta fick han köpa brännvin till kamraterna, en kanna eller kanske mera.

En historia som har gått genom tiderna lyder så här. ”En dag var det bråttom med att få hem sprängämnen i form av krut. Fort sändes kusken iväg till Borås och det var det enda ärendet. När han kom tillbaka frågade Patron – Var har du krutet? – Kusken svarade. – Jag har köpt allt men krutet har jag glömt, men om Patron vill så reser jag strax igen!”

Fritiden var inte lång, man följde solen och vinterkvällarna blev ofta långa och dystra, ingen förströelse fanns men man prövade på det mesta som kortspel, dryckeslag och mustiga historier. Fredrik hade aldrig gått i någon skola, en gammal soldat hade lärt honom att läsa men det gick lite dåligt, skrivkonsten behärskade han inte alls. En stor reform var det därför när den obligatoriska skolundervisningen genomfördes 1842. Det blev nyckeln till vad vi nu är vittne till. Mörkret och kölden på vinterkvällarna var besvärliga för trötta människokroppar men så var det överallt och folket fick i alla fall en möjlighet till bärgning på fabriken. Vart skulle annars dessa stora barnaskaror ha tagit vägen? Förmodligen hade emigrationsvågen tagit även dem som nu stannade hemma.

Fredrik bodde tillsammans med en annan dräng i en drängkammare men skulle snart flytta därifrån till ett eget bo. Hans fästmö hette Anna Josefina Månsdotter, var piga och hade liksom Fredrik kommit inflyttande utsocknes ifrån. Hon var lika gammal som Fredrik och var stark och duktig. Båda var lugna och snälla människor men med skriv och läskonsten var det som sagt si och så och det hårda slitet på dagarna inbjöd inte precis till några självstudier.


Bröllop

Tiden för giftermålet närmade sig alltmer. ”Hur ska vi göra nu?” frågade Anna sin Fredrik en dag. Det var ju för dem stora saker som skulle hända. Möbelköpet var ett av de stora bekymren men de var överens om att inte köpa så mycket nu. Det skulle bli auktion någonstans och de kom överens om att köpa en utdragssoffa, fyra stolar, ett bord och diverse småsaker. Kanske kunde Fredrik köpa när han ändå var inne i staden. ”Fråga du Patron om du får ta med det hem på vagnen” sade Anna.

Allt gick bra, den stora dagen nalkades och om en vecka skulle de till prästen. Det var inte utan att det kändes en liten ilning i maggropen för prästen skulle, hade det sagts, vara kritisk och förmanande vid sådana tillfällen. Än var det inte så farligt men snart skulle Annas tillstånd vara uppenbart för de flesta. Vid vigseln tog prästen vänligt emot dem och granskade dem noga, särskilt Anna. Han framhöll i sitt tal till de unga betydelsen av att ha bevarat sin jungfrulighet. Det var ord som Anna inte riktigt förstod men hon skulle försöka komma ihåg det, kanske skulle det klarna så småningom. Efter hemkomsten kände Anna sig lycklig vilket hon sade till Fredrik som lite tafatt strök henne över kinden och förklarade att han var lycklig han också, att de måste vara sparsamma för att kunna återbetala femtio kronor de lånat av Patron.


Bostaden

I sitt nya hem delade de kök med en annan familj, färgaren Anders Andersson och hans hustru Lisa samt deras två barn, ett och tre år gamla. Av Andersson luktade det färg när han kom hem från fabriken och av Fredrik luktade det stall, men det ena var lika gott som det andra tyckte både Anders och Fredrik. I rummet som var både sovrum och vardagsrum fanns en öppen spis där man kunde laga en del mat, sådana förhållanden var rådande för de flesta familjer.

Några år har gått och Anna har blivit mor till fyra barn. Bostaden var alltjämnt densamma och den hade orsakat Anna mycket bekymmer. Grannarna undrade om hon stekte sill varje dag så som det osade och ibland klagade man på att grannmorans gamla mamma stördes av Annas barn så att hon ibland önskade att hon fick lämna detta jordiska.


Skolan

Ledningen för företaget hade ordnat med ”allmän” skolgång för de anställdas barn. Detta var ju en landsomfattande reform men bolaget höll egen skola och visade därigenom intresse för sina arbetare. På många platser var det nämligen svårt att ordna med både lärare och lokaler. Det lilla samhället som grupperade sig kring det växande företaget bildade en stat i staten. Man höll egen skola, egen kyrka med präst osv. Sedan barnen börjat sin skolgång skulle nog husförhören gå lättare att klara. När någon tog ut lysning begärde prästen att man skulle kunna svara på en del frågor ur katekesen. Kunde någon inte svara nöjaktigt hände det att prästen vägrade lysning. Man fick alltså återkomma när man läst på bättre, ibland hände det att det var bråttom med lysningen och därför fick den stackars flickan be sin tillkommande läsa på ordentligt för han visste ju hur det var ställt med henne.


Konfirmation

Fredriks äldsta dotter skulle konfirmeras, eller ”läsa fram” som det hette. Inför konfirmationen behövdes nya kläder och en del annat men det gällde att inte skaffa kläder alltför långt innan konfirmationen för ingen visste om man fick ”gå fram”. Först någon av de allra sista dagarna gav prästen besked och då var glädjen stor hos dem som fick konfirmeras liksom sorgen hos dem som fick vänta ytterligare ett år. Fredriks flicka fick följa med årets kull och det blev till att vända både slantar och gamla kläder, men skor måste man köpa. Tösen ville också ha ny psalmbok men Fredrik sa nej. Kyrkan var full av folk och blomstersmyckad. Prästen höll tal där han talade om den farliga vägen. Man skulle leva i kyskhet och ära Gud och vara nöjd med överheten som tillsatts av Gud. Köttets lust skulle man bekämpa ty den var den ondes påfund. Barnen längtade ut för prästens tal blev långt. En del av det sagda gömdes och begrundades men en stor del föll på hälleberget. Prästen höll även efter konfirmationen ett vakande öga på ungdomen.


Löner och annat

Arbetarstammen växte till ett rejält och ansvarskännande släkte i det lilla samhället, man var van vid och kunde ta svårigheter. Små och obetydliga framgångar blev till verklig glädje för anspråken var små. Fredrik skötte bolagets hästar med obegränsad arbetstid, han hade fått löneförhöjning med fyra kronor i månaden och var så glad att hela världen log emot honom. Fru Anna frågade vad det var fatt och Fredrik berättade den glada nyheten för henne. Men hon fick allt hålla tyst för annars kunde någon bli avundsjuk och det kunde ställa till med mycket trassel för alla hade nämligen inte lika mycket betalt.


Järnvägen

Ett rykte gick att en järnväg skulle dras genom bygden. Ja, det pratades om hur fort man skulle kunna komma till staden. En del trodde att de nog inte skulle våga åka, de flesta hade aldrig sett något tåg förut. Snart kom det män med fina instrument som mätte var järnvägen skulle gå fram. Ryktet hade alltså talat sant. Sedan kom rallarna och byggde järnvägen och traktens söner hjälpte till. Arbetet fortskred sakta men säkert och det var mycket att se på. Som regel kom man bra överens med rallarna men ibland kunde det skära sig efter våta kvällar. Så småningom blev rälsen lagd och grustågen kunde börja rulla livligt beskådande av ortens befolkning. Ibland fick man följa med till staden. ”Det gick undan vill jag lova” sa en gubbe till sin gumma. Bönderna var inte så glada åt den nya järnvägen. ”Det är sällan en sir dik nu för tin, sen fan byggde väg här förbi” sa en bonde till en annan när de träffades. Han gav därmed uttryck för vad bönderna kände för den nya järnvägen. Tågen började snart rulla efter tidtabell och trots alla olyckskorpar blev det bättre fart på produktionen i fabriken och det gick lättare att leva. Många unga samhällsbor hade järnvägsstationen som träffpunkt och man tyckte sig uppleva en fläkt från stora världen när tågen for förbi. Kanske hade man en önskan om att själv få resa ut någon gång.


Jubileum

Företaget rustade till fest. Femtio år hade förflutit sedan starten och mycket hade hänt på de femtio åren. Grundaren, Patronen och Riddaren Sven Erikson hade gått ur tiden. Men ättlingar skulle enligt hans önskan föra arvet vidare mot nya utvecklingsskeden och med intresse följde arbetarna förberedelserna inför jubileet. Man undrade vad som skulle hända. En del tyckte att det skulle vara bäst om man fick pengar andra tyckte att det skulle vara roligt med en ordentlig fest. En vacker sommardag gick festligheterna av stapeln ute i det fria. Det var skämtlekar och fingerkrok och alla hade hjärtans roligt. Man bestods förplägnader och underhållning. Men allt roligt har också ett slut och när man gruppvis avlägsnade sig från den stora festen undrade man lite till mans vad nästa femtio år skulle bära i sitt sköte. Så kom den grå vardagen. Festen hade i alla fall fört folket närmare varandra, man tyckte att man hade något gemensamt. Man hade sin Patron och sin ledning för företaget. Politik är ingenting för oss menade en arbetare en gång. Det patriarkaliska samhället bestod i egna förordningar skapade av företagsledningen. Det var förmyndarskap och naturaförmåner. Patron var kung i sitt rike med oinskränkt makt i många fall. Samhället hade inte lätt att anpassa sig efter nya metoder som gjorde sig gällande i nya företag i stad och på land. Men den nya tiden är på väg och den går inte att hejda. Långsamt tar den form och fattig- Sverige håller på att försvinna, delvis med hjälp av det som nu börjar bryta fram. Förenings-Sverige.

Utdrag ur Västgöta Demokraten. VD den 24/12 1968

Källor

Inga källor har angivits för denna artikel.